Fredag kväll och en stund över. - Phu.
Pustar ut, med en inte alldeles för kall Heineken, men den får duga endå. Känslan av självupptagen har börjat ta över lite väl mycket, när hela livet helt plötsligt handlar om att jobba äta sova. Och då undrar du ju hur ja hinner duscha? Usch och blä pytonoxe, men de går bra det strax efter 05.05 medans ja fortfarande i princip sover, då stående.... Skämt åsido. Omställningen varit ganska energikrävande faktiskt. Ja mena hur svårt kan de va o städa... Ungefär samma arbetstid. Sen ska man plötsligt jobba med plåt, slipning, spackel, lack, skruvning hit och skruvning dit och sen kan det bli nå glasjobb åt Robin (kollega) så man ska va där o va nyfiken också!! Klagar absolut inte - Men faktiskt så tro ja gubben klagar lite att ja somnar direkt varje kväll. Hähä Ja hoppas ja snarkar lite också..... Förr var det då inge konstigt att jag va vaken långt in på svenska natten och lagom kvälltid för lite surr men syster i Usa. Så jäkla skönt att slippa fundera så mkt på nå vis. Ibland har man ett rent helvete (ursäkta språket) på hjärnkontoret men det är skönt att slippa tänka så mkt alls. Så om man säger såhär. Ja har då ingen koll på mina får, för de va då förbaskat länge sen ja räkna dom !! ;)

 

En annan djup del av livet som är svårt att låta bli att tänka på, eller kanske något man inte vill sluta tänka på men det är ju min käre far. Nu skulle han nyligen fyllt år igen!! Så otroligt tragiskt detta alltså.. Men jag hoppas han hade en gudomlig (ordagrant) bra födelsedag och hörde alla nära och käras tankar. <3 Mina små päron börjar bli gamla nu. Men det innebär ju också att vi själva blir äldre. Har infunnit en liiiiten smula panik att jag fyller 25. Hur kan de va möjligt då liksom. Jag kände mig ju lite som ett kinderägg alldeles nyss. (Ung alltså) Med gymnasie osv, alla hyss. Men helt plötsligt va allt ett par år sen. Lustigt dedär å va? Gubbkärring redan.

 

Haft ett otroligt skotersug ibland. Känns grymt tråkigt att jag inte har en egen så ja kan åka med Daniel mfl men ja hoppas kunna låna hans nån gång till o kunna hänga med syrran allafall. Försöker blänga på allt gräs som tinat fram och intala mig att föret är helt värdelöst överallt, precis hela världen. *smile* Just då lägger Mia upp en bild med helt otrolig snö i Borgafjäll och hela intrycket säger "Its so fluffy". Helt klart sockervadd... ;)

 

Och till något lyckligt i mitt liv så har jag och Daniel varit ett putinuttigt par i två år nu. Ibland går tiden så sjukt fort samtdigt som den kan gå så segt! Och det är faktiskt inge bättre än det låter. Ja mena, när jag tänker på min tid med honom så känns det ju som 20 år liksom. Snällt - Ja veet.. Men det tror jag är pga att faktiskt allting stannade upp för mig ett tag och faktiskt varit två underbara år som två jobbiga år av annan orsak. Det har nog inte varit lätt för honom att komma in i en så ledsen familj. Med ton av ting att ständigt rota i och vara ledsen. Men han ha hjälp mig något otroligt istället för att bli bortskrämd. Antar mina syskon lär läsa detta och ni får kommentera om ni misstycker, men precis när allt hänt, brukade en eller fler säga att jag blev så arg och kall och hård. Och är det så, så måste han ju va bra go om ja lyckas charma han även fast man va ett träsk-troll. Men det snabba i det hela kan jag känna att men gud - va ha vi hunna gjort då? Sjukt dedär på nå vis. Men hur som haver är jag glad att jag har honom och jag önskar att jag vore en smula mjukare som person och kunde visa vad jag känner. Det är lättare att skriva än säga och visa.

Jag vet allafall att jag älskar honom innerligt.