Men det är fortfarande ovant tyst.

Massa folk sprang fram och tillbaka in i farmors hus men aldrig hördes slamret av stålhättakängorna på bron.

Vi kommer alltid vänta på att Du kommer tillbaka.

Ibland går känslor upp, ibland jämnt, ibland ner. Hösten kryper på och jag känner ett grått moln av tankar tynger mig ibland , jag väntar på att inte orka hålla emot längre. Då jag sagt "jag har inte tid nu" tillräckligt ofta.

Vara stark en stund till. 

Doften av skog och mark. Alla fina höstlöv. Det är vackert och fridfullt på åsen. Idag vare en riktigt fin kväll.

Så mycket jag velat fråga. Trodde man hade all tid i världen tillsammans. Alla minnen, alla knep, alla tokiga historier. Han var som en bank av samlade upplevelser min far. Han visste tamejtusan hur mycket som helst. Om släkten och marken, hur saker sköttes och fixas.

Nu står vi alla och undrar hur vi gör nu.

Fortfarande på ruta 1.

Ibland slår de oss extra hårt hur livet förändras. Idag var en sån dag det kändes förjävligt. Farmors födelsedag och många ses! Härliga släkt från fjärran län, skratt och tok men jag kände endå lite sorg.

Idag hann ja ta ett fint kort från Vallsundsbron. Såg ut som bron gick till himlen..

Jag önskar den gjorde det. 💕